Jag orkar inte mer, egentligen!

Usch vad jag känner mig dum för jag har seriöst helt glömt bort min blogg. Förlåt alla för detta men det har varit så mycket med den "nya" lägenheten. Vi har kommit i ordning och flyttat in nu och allt känns hur bra som helst. Som många av er vet så firade jag och Simon sju månader igår och det gjorde vi med våfflor hos mamma och bio sen på kvällen. Det fick bli "I am number four" som jag inte trodde skule vara så bra. Den chockade mig faktiskt och är värd att se för er som gillar drama, fantasy och action i ett.

Jag kom på mig själv att tänka på Emma på behandlingen. Försökte att se henne framför mig men såg bara henne så som hon ser ut på bilderna som jag har. Jag minns inte hennes ansikte och inte heller hennes röst. Det enda jag kommer ihåg idag är känslan av hennes hår i mina händer. Det blöta men lena håret som delades mellan mina fingrar så jag kunde fläta det där hemma hos Jennie när vi var både övertrötta och berusade. Jag saknar henne så!

Jag är även fortfarande trött på behandlingen men nej, jag ska inte ge upp. Tänker inte så mycket på vad som händer när jag är där. Lever mest i min mellanvärld och fantiserar mig bort i det som egentligen inte finns. Jag vet att jag inte ska fly och det gör jag inte för med mitt undermedvetna så lyssnar och även svarar jag. Allt jag behöver är en liten paus från verkligheten med alla ansvar.
Jag minns inte när jag skadade mig sist men inte heller hur det känns att vara lugn. Min insida springer och saknade efter "mig" skriker högre och högre för var dag. Snälla, säg att Flouxetinen börjar verka snart.

Over'n'Out