Jag vill inte vara kvar på behandlingen mer. Det känns som att allt vi gör bara är att upprepa och jag skulle behöva några veckors paus för nu är jag tillbaka till ständig ångest när vi är där. Måste stå ut, det är ju bara fyra veckor kvar. Men jag vill ge upp, för det är ju så lätt. Lätt är bra för mig. Men nej, jag ska avsluta någonting för en gångs skull. Jag ska fullfölja detta. Jag kan, JAG KAN!
Jag längtar fortfarande efter blod och sår, blåmärken och smärta. Åh, jag saknar det där trygga som jag hatar.
Förresten så vägde jag mig hos Simons mamma i lördags. Jag har gått ner 5.1 kg till på 6 veckor. Känns bra att det går att gå ner i vikt trots att jag syndar en dag i veckan. Jag tänker inte sluta träna och äta bra nu bara för att det gett lite resultat. Tvärt om, jag ska köra mer, mer, mer.
I lördags så tog Nathan hål i min navel. Mys! Det gjorde inte alls lika ont som sist. Det kändes knappt om man då bortser från den enorma endorfinkicken som förstörde hela min kväll. Och sen när denna har läkt så ska jag fråga henne om hon inte kan ta hål i mina kinder med för jag saknar dem som fan.
Nu ska jag krypa ner i soffan och kramas med min pojke.
Over'n'Out
Stå ut! Du klarar det :D <3.
SvaraRaderaÅh, jag vill också ha piercingar i mina kinder! Haha. <3<3