Förvirrad över framtiden

Jag är så kluven. Lisa vill ta bort sina ärr och bli frisk men Teo vill det inte. Det är ju trots allt en del av mitt förflutna så vare sig jag har dem kvar eller inte så kommer jag alltid att minnas hur det såg ut förr. Men jag vill kunna gå ut med kortärmat på sommaren utan att någon ska titta, och ändå så bryr jag mig inte så mycket om att folk gör det. Deras blickar skadar mig inte längre, jag är starkare nu. 

Det jag tycker är jobbigt är att jag var tvungen att ta till dessa rakblad för att överleva, fungera. Jag vill bara kunna gå tillbaka i tiden och inte börja skada mig, men det går inte. Och jag vet att man inte ska frukta det förflutna för det behöver inte se likadant ut i framtiden. Men framtiden skrämmer mig i alla fall. Jag vill inte ha det såhär för evigt, jag vill leva ett dugligt liv och kunna andas vanligt. 

Vi får se hur det går med behandlingen nu. Den börjar ju snart och jag ser fram emot den som fan. Dock så skrämmer det mig. Är så rädd för att inte klara av det, rädd för att misslyckas. Jag klarar inte av ett misslyckande till.

 

Simon, jag älskar och saknar dig <3

 

Over'n'Out