Jag sitter hos min pappa, lyssnar på musik och har precis tränat. Det tar emot som fan i benen. Träningsvärk? Antagligen!
Jag vet absolut inte vad jag ska göra idag. Det känns som att all min livslust har lämnat mig och jag hade ju så mycket av den igår. Nu orkar jag inte, vill inte, det känns som att jag inte heller behöver.
Jag saknar Emma. Satt och tänkte på henne igår och även nu idag. Jag vet att hon inte finns mer men jag hade velat ha chansen att få träffa henne en gång till och bara säga de där sista meningarna som jag aldrig sagt till henne. Det kommer aldrig hända men jag önskar så innerligt. Sov gott min lilla vän, och glöm aldrig att jag älskar dig föralltid.
Over'n'Out
Bästa sättet att minnas de man älskat och förlorat är att leva så som de hade önskat oss, hedra deras minne på det viset. Att tappa gnistan och livslusten är snudd på otacksamt, om än omöjligt då man är människa och människor sörjer. Men det går. Det går.
SvaraRaderaLura kroppen. Då du tappat "gnistan" gå och träna. Hjärnan kommer producera endorfiner som är lyckohormoner och efteråt är du lyckligare och ett steg närmre matchvikten. Man kan plåga kroppen utan att det är destruktivt - för vad är inte träning? Meningslöst, kortsiktigt handlande så som självstympning varar inte lika länge iheller som vidigt, nyttig träningsvärk.
Du klarar det! Jag tänker på och hejjar på dig lite extra idag!
Kom igen, tjejen. Du klarar det! Jag lovar.
Kärlek/
Fröken E