Kluven

Mötet på behandlingen är nu avklarat. Det kändes obehagligt med tanke på att det var en ny människa (min kontaktperson som jag nu kommer att kalla för J) och så var jag tvungen att förklara hur jag mådde ännu en gång. Men det är ju så svårt. Det går liksom inte att bara säga att jag mår dåligt för det förstår ju han med. 

Men läste i boken som jag köpte igår om ett jättebra sätt som jag kan förklara det på. Det handlar om att förflytta smärtan. Jag har ont i min själ men den är inte konkret, då är inte heller smärtan konkret. Jag skär mig för att kunna säga att det är där jag har ont. Så om jag skär mig i armen så blir min arm som en avbild av min själ. Åh, jag önskar att jag var fysiskt sjuk istället så folk hade kunnat se hur ont jag har och hur dåligt jag mår. 

Jag har kommit på att det inte är det att jag inte vill sluta skära mig utan att jag är rädd för det. Jag är inte rädd för att inte kunna fly, jag kan hitta andra flyktvägar. Jag är rädd för att folk ska tro att jag är frisk om jag inte gör det. Jag är rädd för att jag ska sluta få hjälp eller för att få mindre hjälp. Behöver all hjälp jag kan få. Jag är rädd för att människor bara är med mig för att jag mår dåligt, att de egentligen velat lämna mig för länge sen men inte vågat för att de är rädda för att jag ska må sämre då. Om jag slutar skada mig, lämnar alla mig då?

Men jag vill vara frisk, och skada mig, och dö, och leva, och må dåligt men må bra. Snälla, vad är det med mig som gör att jag tänker så förvirrande. Jag vet ju att det inte är bra att leva såhär men jag vågar ju inte må bra. Måste ju ha gjort någonting för att förtjäna att må såhär.

Teo: Förlåt Lisa för att jag har förstört ditt liv, bestulit dig på din barndom och gett dig en trasig utsida med min existens. 

Lisa: Det är inte ditt fel. Du kan inte hjälpa att det blivit såhär. Beskyll inte dig själv. 

Allting är svart och vitt! Ge mig en regnbåge eller fingermåla min insida rosa.

Ikväll ska jag och Simon ha pappas lägenhet igen. Faktiskt hela helgen. Ezzie ska komma dit och hälsa på idag. Åh, jag längtar så mycket. Ska fråga om inte hon vill träna lite med mig så jag blir mer sporrad. Eller om hon inte kan stå och skrika hur tjock jag är och att jag kommer att dö av fetma om jag inte gör fler sit-ups eller knäböj (mm). Annars så blir det bara film, kaffe och kanske fruktsallad. Mums! Hoppas inte att ångesten förstör denna helgen med. Ska nog hålla mig borta från alkoholen. Inget roligt som händer varken ikväll eller imorgon som innefattar alkohol ändå så. 

 Over'n'Out