Jag orkar inte mer, egentligen!

Usch vad jag känner mig dum för jag har seriöst helt glömt bort min blogg. Förlåt alla för detta men det har varit så mycket med den "nya" lägenheten. Vi har kommit i ordning och flyttat in nu och allt känns hur bra som helst. Som många av er vet så firade jag och Simon sju månader igår och det gjorde vi med våfflor hos mamma och bio sen på kvällen. Det fick bli "I am number four" som jag inte trodde skule vara så bra. Den chockade mig faktiskt och är värd att se för er som gillar drama, fantasy och action i ett.

Jag kom på mig själv att tänka på Emma på behandlingen. Försökte att se henne framför mig men såg bara henne så som hon ser ut på bilderna som jag har. Jag minns inte hennes ansikte och inte heller hennes röst. Det enda jag kommer ihåg idag är känslan av hennes hår i mina händer. Det blöta men lena håret som delades mellan mina fingrar så jag kunde fläta det där hemma hos Jennie när vi var både övertrötta och berusade. Jag saknar henne så!

Jag är även fortfarande trött på behandlingen men nej, jag ska inte ge upp. Tänker inte så mycket på vad som händer när jag är där. Lever mest i min mellanvärld och fantiserar mig bort i det som egentligen inte finns. Jag vet att jag inte ska fly och det gör jag inte för med mitt undermedvetna så lyssnar och även svarar jag. Allt jag behöver är en liten paus från verkligheten med alla ansvar.
Jag minns inte när jag skadade mig sist men inte heller hur det känns att vara lugn. Min insida springer och saknade efter "mig" skriker högre och högre för var dag. Snälla, säg att Flouxetinen börjar verka snart.

Over'n'Out

Jag vill avsluta behandlingen NU

Jag vill inte vara kvar på behandlingen mer. Det känns som att allt vi gör bara är att upprepa och jag skulle behöva några veckors paus för nu är jag tillbaka till ständig ångest när vi är där. Måste stå ut, det är ju bara fyra veckor kvar. Men jag vill ge upp, för det är ju så lätt. Lätt är bra för mig. Men nej, jag ska avsluta någonting för en gångs skull. Jag ska fullfölja detta. Jag kan, JAG KAN!

Jag längtar fortfarande efter blod och sår, blåmärken och smärta. Åh, jag saknar det där trygga som jag hatar.

Förresten så vägde jag mig hos Simons mamma i lördags. Jag har gått ner 5.1 kg till på 6 veckor. Känns bra att det går att gå ner i vikt trots att jag syndar en dag i veckan. Jag tänker inte sluta träna och äta bra nu bara för att det gett lite resultat. Tvärt om, jag ska köra mer, mer, mer.

I lördags så tog Nathan hål i min navel. Mys! Det gjorde inte alls lika ont som sist. Det kändes knappt om man då bortser från den enorma endorfinkicken som förstörde hela min kväll. Och sen när denna har läkt så ska jag fråga henne om hon inte kan ta hål i mina kinder med för jag saknar dem som fan.

Nu ska jag krypa ner i soffan och kramas med min pojke.
Over'n'Out

Sömntuta

Godmorgon alla. Missade behandlingen idag för att jag sov så gott. Första gången jag sovit ensam i en lägenhet en hel natt och det gick faktiskt förvånansvärt bra, bortsätt från att jag då försov mig.
Idag ska jag hem till mamma, byta kläder, fika med Nathan (antagligen) och sen träna. Efter det så drar jag hem och gör mig i ordning för att sen åka till Simons mamma och vara där tills imorgon. Myspys!
Så det är inte säkert att jag skriver mer idag men annars så får ni nöja er med bara dessa få ord och en godmorgon bild på mig smo jag tog precis. Men fin är den inte!

Over'n'Out

Pyssel och stök i nya lägenheten

Har fixat i ordning lite i nya lägenheten. Pappa har varit här idag så vi har kunnat gå genom vad han ska ha med sig och vad som ska packas ner i lådor och ställas i källaren/skåpet. Han gav oss klartecken till att flytta in idag om vi så ville så jag har börjat att ställa i ordning allt så som jag vill ha det och så får Simon och jag gå genom allt och se hur han vill ha det med. Men han bryr sig mycket mindre än vad jag gör.
Min cam är för övrigt här så nu kan jag ta en massa bilder vilket var svårt innan eftersom den inte fungerade på min dator utan bara mammas. Men på pappas fungerar den så nu har jag tagit en massa bilder och tänkte visa dem för er här. Hoppas fan att ni ser att jag har gått ner i vikt även om det bara är på ansiktet.

Jag vill även tacka Vikki för att hon ville gästblogga hos mig och jag hoppas att det även gjorde henne gott att hon fick få ut sina ord till fler än bara hennes närmsta.

Over'n'Out

Gästblogg: Ett par veckor på sjukhus av Vikki

den 31januari började den viktigaste resan i mitt liv. Jag blev inlagd för njursvikt på lunds sjukhus. Idag är den 17mars och mycket har hänt under dessa veckor. Det första som hände var att läkarna räddade mitt liv med akut dialys, då jag var urinförgiftat när jag kom in, hade jag väntat i ca 2 dagar till på att åka in hade jag troligen varit död idag. Det andra som hände var att jag fick besked på vad för typ av sjukdom jag fått, min sjukdom heter goodpasturesyndrome och innefattar i stort sätt att mina antikroppar är felprogramerade så dom äter celler i mina njurar och lungor i stället för virus och bakterier. Min sjukdom behandlas med kortisontableter, cellgifter och dialys. första dosen med cellgifter gick bra och dialysen gick riktigt bra, men sen kom vi till andra gången jag fick cellgifter, Något gick fel och mina lungor kollapsade och ännu en gång höll jag på att lämna denna planet. Men jag hamnade på en avdelning som kallas för IVA (intensivvårdsavdelningen) där låg jag i resperator i 9dagar, som tur är mins jag i pricip ingenting där i från men jag kan bara föreställa mig hur de var för min familj. Väl ute från IVA bröt jag ihop rent psykiskt och grät mig igenom en hel vecka.

Men idag då? Jo idag har jag fått en fiffig liten sak som heter pd-kateter inopererad i magen så jag slipper bloddialys, jag mår så bra man kan göra efter omständigheterna och ska göra min första permis nu i helgen för att se så jag klarar mig själv.

Så till er som skickade mail och dyligt till mig med budskapen "jag hoppades på att du skulle dö", "Synd att du inte dog", "Du ljuger om att du ligger på sjukan", ja till er vill ja bara säga "Ni är välkommna att säga de till mitt ansikte och om ni vill får ni gärna se slangen!"

Och som avslut vill jag bara säga, -jag har aldrig trott på meningen "vid svåra tider visar sig din äkta vän" men de visade sig vara sant och de visade sig att jag hade 2 äkta vänner.

//Vikki 

Autumn

Storstädningen pågår

Tar en paus från storstädningen. Vet inte riktigt vad som hände. Jag som hatar att städa bara fick en kick innanför pannbenet och ville bara städa, städa och städa. Så nu städar jag hela min pappas lägenhet och gör det fint inför flytten. Snart är det dags och jag kan knappt bärga mig. Vill bara flytta in nu.
Jag har en bra dag!

Over'n'Out

Var det värt det?

Seriöst, mina fötter gör ju så ont. Rullband i all ära men blåsorna man får under fötterna om man går fort på dem i bara tygskor är inte nådiga. Är det värt det? Jo, faktiskt!
Idag innan jag tog tåget från behandlingen så åt jag lite choklad. Tydligen så innehöll det hela 515 kcal. Var det värt det? Bara 20 minuters njutning? Nej! Snacka om ångest när jag såg det. Så jag bestämde mig att i alla fall förbränna det på gymmet eftersom jag bara körde cardio idag. 585 kcal på rullband och cykling. Jag tycker faktiskt att jag ska klappa mig själv på axeln nu. Ja, det gör jag. Jag är lite stolt över mig själv. Sen är det kanske inte så mycket för er andra men för mig är det och jag är så trött på att jämföra mig med alla er som är bättre, starkare, vackrare. Jag är också bra. Hör ni det? JAG ÄR BRA!!! Ni trycker säkert inte att jag är dålig men mina ögon ser saker som inte ni visar.

Jag ska gästblogga

Idag blir det till att gästblogga på R:s blogg och det ser jag fram emot. Jag har aldrig gjort detta för så är lite nervös men om hon inte gillar det så går det ju att ta bort. 
För övrigt så är det bara till att säga till om du vill gästblogga hos mig. Här får du skriva om vad som helst, ingen censur.


Ikväll kommer Simon igen och jag saknar honom så mycket. Vill bara att han ska vara här nu.
Har märkt att mina inlägg är rätt enformiga och tror även att jag skrivit detta för, men säg vad ni vill läsa om så jag inte tråkar ut er. Jag har redan förlorat en massa läsare och vill inte förlora fler nu. Jag vet att jag kan vara dålig på att uppdatera ibland men jag försöker skriva så ofta som möjligt. 

Behandlingen gick bra idag. Känner att det börjar ta sig nu. Jag börjar inse små saker som det har hjälpt mig med och det uppskattas enormt. 


Jag lämnar er läsare idag med glada ord för nu ska jag och träna.


Over'n'Out

Mitt värde?

Jag ville bara tala om för er hur mycket jag längtar efter att jag ska få lägga mig och sova. Jävlar, jag är ju så trött! Sen så glömde jag ju säga innan att jag nu drar ner på alkoholen rätt rejält. Inga mer fyllor för Teos del, nejnej. Nu blir det till att ta hand om sin kropp och själ. Jag ska värdera mig själv mer nu även om det kommer bli med tvång och obehag till en början. Så på fredag ska jag och Simon till hans mamma och sen på lördagen när Simon sover hos sin pappa så ska jag istället ha min pappas lägenhet och bara ta hand om mig själv. Varmt skumbad, tända ljus, bra bok och bra filmer. Jag måste ju lära mig att sova ensam utan någon hem tillslut. Lika bra att börja på lördag.

Jag har även glömt säga fredagens citat till er. Nathan skrattade som fan när jag sa det.

Jag: Jag älskar ekot i huvudet efter att man gäspat!

Men just nu så ska jag lägga mig och läsa Linda Skugges ena bok lite och sen ska jag sova. Imorgon är det nya tag på behandlingen och det gillas starkt från denna tjejen.

Over'n'Out

Det där strecket

Nu stryker vi ett sträck över den ångesten som tryckt på och tar ett nytt steg mot livet som jag faktiskt ser fram emot. All planering om flytten får mig att hoppas på bättre tider och det känns fortfarande som att behandlingen fungerar trots bakslag. Det är okej att få återfall, så länge jag inte går tillbaka helt utan fortsätter att kämpa för ett friskt liv.

Idag blir det träning igen. Har längtat hela helgen efter det. Jag älskar verkligen att träna. Mår så bra, trots att jag är så fruktansvärt utmattad i kroppen. Och sen ska jag se om jag kan städa lite när jag kommer hem och sova tidigt. Tidigare så älskade jag att vara uppe länge på natten och bara ligga och kolla tv men jag har verkligen lärt mig att uppskatta att sova när man ska sova. Allt känns bättre dagen efter!

Over'n'Out

Separationsångest, förväntan och självförtroende

Äntligen fredag igen och ikväll kommer älsklingen. Idag har varit en bra dag förutom midfullnessövningen på behandlingen. Vi skulle lyssna på sådan kyrkomusik med munkar och bara dem sa det så ville jag bara trilla ihop på golvet och börja gråta, skrika, slå mig själv. Jag bad om att få slippa och gå ut så länge och det fick jag. Det löste sig men jag kände mig så patetisk och feg. Sen vände det och jag tänkte mest på hur kul jag ska ha ikväll med Simon och Nathan. Alkohol (cider, brännvin och körsbärsvin) och sen krogen, det kan ju inte bli bättre.

Jag hatar för övrigt min separationsångest. Jag har ett sånt enormt problem med en sån liten sak som att läsa ut böcker för jag vet hur mycket jag kommer sakna dem. Och trots detta så vill jag bara läsa ut dem för att få börja på en ny bok. Idag läste jag ut Erlend Loe's "Gör vad du vill" och den är ju så jävla bra. Nu vet jag inte riktigt vilken jag ska läsa. Får väl gå in på rummet och kolla bokhyllan. 


Hade på mig min nya skjort-klänning igår på behandlingen och i stort sätt alla sa att jag såg jättebra ut när jag hade den. För en gångs skull så kände jag mig halvsnygg. Skönt! Och sen kom Nathan och färgade mitt hår blont, eller ja, gult till en början och idag blir det vit toning efter duschen.


Nu har jag fått i mig en shake och ett äpple, är mätt som fan och ska dra ner till gymmet. Eftersom jag skippade det igår måste jag träna lite hårdare. Kände att kroppen behövde vila efter tre dagars träning plus att jag inte hade ätit så mycket. 


Over'n'Out

Dagens händelser och lite till

Det finns så mycket att säga om idag, så många punkter som borde tas upp. Nu gör jag en lista...

1. Jag och Simon ska flytta ihop, och det gläder mig mer än vad det gläder honom. Han säger att det inte blir så stor skillnad mer än att det blir bara han och jag. Men men, jag är glad som fan i alla fall och längtar jättemycket.

2. Har varit och handlat med Anna idag. Film, klänning och en ny jättefin giraff.

3. Mamma har klippt mig. Bara topparna men det känns så sjukt jävla kort i alla fall. Och nu måste jag snart bleka det igen för min hårfärg är hemsk nu när den gått ur.

4. Jag tränade cardio lite extra idag och nu är jag jätteutmattad i benen.

5. Jag saknar Jonna som in i helvete. Varför skulle hon flytta till Karlskrona. Jag vet ju inte hur jag ska klara mig utan våra samtal med kaffe och cigg. Jag behöver henne!

Gud, vad detta inläggen innehåller många svordomar.

Over'n'Out

Antagligen sambo snart

Åh ja, nu ska jag ta och berätta en god nyhet för er. Om bara Simons mamma går med på att ge honom pengar så han kan köpa mat så blir han och jag sambos den 25/3. Vi tar i så fall över pappas lägenhet och det känns så rätt. Visst, pappas möbler kommer stanna och jag kommer inte sätta upp tavlor men man kan göra det till sitt, tillsammans, Simon och jag, med ljusstakar, filtar, kuddar osv. Och eftersom att Simons mamma gick med på att betala hans mat när jag bodde hos Vicky så tror jag inte att det blir något problem nu eftersom de inte har skett någonting speciellt med deras ekonomi vad jag vet. Så imorgon får jag svar på om jag och Simon ska flytta ihop och då blir det adressändring och allt. Åh, jag längtar efter svaret.

Och imorgon så ska jag till socialen klockan 10.00 och berätta för dem att jag inte vill ha hjälp med boende osv. Det hade jag tänkt göra redan innan jag fick detta beskedet med tanke på att situationen hemma har blivit bättre både från min och mammas sida men nu puttade detta över mig till en 100% säkerhet. Skönt att känna så för en gångs skull. 

Förresten så har jag snöat in mig helt på denna låten och älskar den som fan trots att det inte alls är den sortens musik jag lyssnar på. Hatar sådana datorljud som dem kallar musik. Jag vill ha gitarr, trummor, bas osv.

Over'n'Out

Sorgen bränner fortfarande

Nu börjar ni bli riktigt dåliga på att kommentera igen. Det kanske är så att jag skriver för enformigt eller om för tråkiga saker men berätta då för mig vad ni vill höra mer eller mindre om. Jag skriver ju inte bara för min egen skull. 

Sorgen från igår hänger fortfarande kvar i bröstet. Har dock lite lättare för att andas idag men jag saknar mitt blod så mycket så det känns som att jag håller på att gå under. Allting rasar om jag inte skadar mig snart, men då får det rasa och sen får jag bara ta att bygga upp min insida igen. För att skära mig är fan inte ett alternativ mer. 


Igår hittade jag stället på min kropp där jag har gått ner mest. Det är inte där jag helst vill men det är bättre än ingenting alls ju. Stället är på utsidan av de översta magmusklerna och det är tydligen oftast där man går ner först på magen. Som sagt var, bättre än inget och jag ska fan inte ge upp. Jag kör på hårdare än förr på cardion i alla fall så får vi se om det hjälper. 

Försov mig i morse men åkte dit trots den extrema skammen och kom bara 20 minuter sent så missade ingenting förutom mindfullnessövningen. Det känns lite bättre om jag tänker så även om det var jättehemskt att först ringa och säga att jag hade försovit mig och sen komma in i rummet när allting redan har börjat. Det känns som att alla tyckte att jag var så jävla irriterande som bara kom in och störde mitt i allt. 


Har precis ätit med älskling, pasta med kassler, och ska relativt snart vinka av honom vid bussen och sen själv ta en annan buss till pappas jobb för att ta en kaffe med honom innan gymmet. Sen kommer inte Simon tillbaka för ens imorgon eftermiddag och jag kommer sakna honom så sjukt jävla mycket. Jag vill aldrig andas utan honom vid mig.


Over'n'Out

Godnatt trogna ångest

Nu stängs snart datorn av och om en timme så slinker en Zolpidem ner i min hals för att välkomna den mysiga sömnen. Jag tycker bara så synd om Simon som behöver lyssna på mig när jag ligger där och svamlar om det som jag tror att jag drömmer trots att jag är vaken. Det kan verkligen inte vara kul. 

Dagen har inte varit den bästa. Har verkligen velat skada mig på grund av all ångest och saknad, även skammen svider extra idag. Jag orkar inte med dessa enorma overklighetskänslor mer heller. Jag vet liksom inte vad som händer på riktigt och vad som är drömmar och fantasier. Total förvirring! Så nu vill jag bara krypa ner hos Pojken och känna att det inte spelar någon roll vad som är verkligt, jag drömmer gärna om honom så länge han är hos mig när jag vaknar. Så, detta är det sista jag säger idag och hoppas på att allt är lite lättare imorgon. 

Over'n'Out

Men jag saknar faktiskt henne

Funderar på att hoppa in i duschen och ta en fin Simon med mig. Träningen gick inte jättebra idag då jag bara tänkte på Emma hela tiden och det kändes verkligen som att allt kunde rasa när som helst. Nej, jag säger inte att min livslust försvann, bara glädjen, ett litet tag. Det är inte den där jobbiga saknaden jag har, den jag inte kan reglera. Jag saknar henne inte som att jag aldrig mer får träffa henne, trots att det är sant, utan mer som att jag gärna hade tagit en fika med henne idag eller bara umgåtts med henne. Men nu går det inte och jag måste leva vidare för jag vet att det är vad hon hade velat. Men ja, så träningen gick inte jättebra. Jag gjorde det jag skulle när det gällde musklerna men cardion efteråt blev mesig. Nej, jag har inte dåligt samvete för det. Jag tar igen det imorgon och äter bara mindre idag istället. Så idag har jag ätit, under hela dagen, 4 mackor och en portion pasta med falukorv och ikväll ska jag nog ta mig en frukt med. NomNom! 

Nej, nu pojknappar jag Simon in i vattenstrålarna. 

 R.I.P

Over'n'Out

Jag vill baka

Sitter hemma nu och låter magen smälta maten, sen blir det gymmet och intervallträning plus muskler. Livslängtan är fortfarande kvar trots att jag har ångest, skam och känner mig ledsen ibland. 


Jag vet inte varför men jag har sån sjuk lust att bara baka. Inte för att jag har någonting att baka med tanke på att jag inte får äta det och jag blir frestad annars. 


Sen för övrigt så älskar jag Big Brother och har abstinens efter det nu när jag inte är hos pappa och har Elvan.

Over'n'Out

Nu ska jag sova

Tjejen i lyxfällan hade tydligen MS. Det är faktiskt en sjukdom som skrämmer mig just för att man inte vet så mycket om den. 

Pratade precis med Simon och berättade om min insikt när det gäller livet, även om hur mycket jag faktiskt har börjat älska träningen. Shit, vad är det med mig idag. Jag är bara så energisk och positiv. Inte alls likt mig. I LIKE IT!

Men trött är jag trots allt och jag har även ont i huvudet. Funderar på att gå och lägga mig snart och försöka sova för att få en massa sömn inatt. En zolpidem och en mjuk säng med två täcken för att det ska bli extra varmt. Det låter som en bra sak. Nu längtar jag efter sömnen för jag känner på mig att jag snart kommer få för mig att jag inte förtjänar att må bra och då kommer jag dra ner mig själv genom att påminna mig om saker som jag verkligen inte vill veta av. Måste sova innan ångesten återkommer för detta har fan varit en riktigt bra dag.

Over'n'Out

Förkärlek

Nyduschad efter tärningen. Har insett att jag nog har en liten förkärlek till rullband. Tidigare så hatade jag dem men idag insåg jag att det ger bra kondition, förbränner kalorier och inte att det inte alls är så jobbigt som jag tidigare tyckt så länge man inte tittar på klockan hela tiden. Nu vill jag egentligen bara tillbaka till gymmet och träna mer men då orkar jag säkert inte träna imorgon och det vill jag ju. 

Förresten så har jag glömt att berätta för er att jag bytt kontaktperson på behandlingen. Jag har gått från J till P. Allt kom som en chock och detta var för typ två veckor sen. Jag sitter på läkarens rum för att få mediciner och då sa J att han skulle sluta dagen efter, bara sådär. Jag gillade faktiskt J jättemycket. Han var så lätt att prata med och sa så vettiga saker. Visst, P säger också vettiga saker men jag får en sån obehaglig känsla i kroppen så fort hon är nära och jag kan verkligen inte öppna mig för henne. 

Nu funderar jag på att äta en macka eller nått och sen lägga mig och kolla på lyxfällan. Jag gillar nog inte den serien egentligen. Tidigare tittade jag på den för att det inte gick någonting annat och idag ska jag se det bara för att få reda på vilken sjukdom hon har fäör det säger dem såklart inte i reklamen. 

Over'n'Out

Jag vill inte dö längre

Jag känner faktiskt för att leva ett tag till. Mår ju lite bättre nu som jag skrev igår eller vad det var och nu vill jag veta hur bra jag kan må när jag tagit tag i mina känslor, relationer och problem. Jag tror faktiskt att jag kan må riktigt jävla bra tillslut. Åh, jag är glad. Det är som en stor sol i kroppen samtidigt som jag har fjärilar i magen av nervositet och längtan. Men att inte vara likgiltig till livet känns mycket bra. Tidigare har jag varken velat leva eller dö, jo ibland dö, men oftast har det inte spelat någon roll. Nu spelar det fan roll. JAG VILL LEVA!!!
Och jag är trött på att sova i en blodig säng, känna den där trygga smärtan i armar och ben och ångern som kommer morgonen där på. Jag är trött på att skada mig själv. Nej, nu slutar jag helt. Jag vill inte mer!


För övrigt så älskar jag Simon. Jag visste inte att man kunde älska någon så mycket. När jag blundar så ser jag bara honom. Åh, jag vill andas in hans hjärta och sen hålla andan resten av mitt liv så jag aldrig mer behöver vara utan en del av honom, utan hans kärlek. Han är det där knasiga bland allt det normala, glädjen bland sorgen och tryggheten mitt i all rädsla. Mina tankar ligger ständigt hos honom och det kommer dem alltid göra. Simon Sarheden Schultz, du ger mig ett värde, ett liv. Jag älskar dig så.

Over'n'Out

Jag SKA bli frisk

Igår köpte jag en mysig grön tröja från H&M men Simon är lite avis för han vill också ha en sån. Det var dock allt jag köpte. Men idag, idag ska jag ner till City Gross och köpa mig en flergångsrakhyvel för dem är svårare att få ut rakbladen ur och det går inte att skära sig lika djupt med dem. Nu fan ska jag bli frisk!
Men suget ligger där under och smyger. Jag vill verkligen skada mig, väldigt ofta, men gör det sällan. Är faktiskt lite stolt över mig själv. 


Sen har jag en stark saknad i kroppen. Den känns, bränner och jag vet inte efter vad. Jag vet inte vad eller vem jag saknar. Kanske mitt gamla jag?


Over'n'Out

Jag älskar behandlingen

Hemma från behandlingen igen. Ja, den börjar verkligen fungera. Jag är mer fokuserad nu och jag har även börjat lägga känslor som jag inte behöver känna åt sidan. Det känns så rätt och det gör så att jag kan hantera relationerna bättre. Jag tror att jag kommer bli bra en dag.

Simon är redan på väg hem. Hans träning blev inställd och det är tur för mig för jag vill verkligen ner i stan och handla lite även om jag sagt att jag inte ska göra det förens jag gått ner minst 3 kg till. Men men... nu får det bli såhär. Men sen ska jag lämna pojken i stan och dra till gymmet så han får väl åka hem så länge antar jag. För jag vill inte skippa träningen nu när jag varit borta från den så länge, men vill inte heller lämna honom när han väl kommit hit tidigare. Men äsch, jag överlever. Det handlar ju bara om lite mer än en timme så.

Har börjat läsa en ny bok nu. Tröttnade lite på att bara läsa Björn Ranelids. Hjärnan fastnar liksom lite när man gör det. Så nu läser jag en bok av Erlend Loe som heter "Gör vad du vill" och den är svinkul men halvt sorlig.

Ojojoj, nu blev det stressigt. Ska tydligen ta bussen om 20 minuter så nu måste jag sluta skriva här och äta upp mina nudlar.

Over'n'Out