Jag vill inte få behandling mer. Det har bara gått två dagar och jag vill redan ge upp. Försov mig i morse men åkte dit så jag var där i två timmar istället för tre timmar och en kvart. Men allt där är så tufft. Det enda som känns bra där är att jag inte är ensam. Där finns folk som förstår, som vet utan att jag behöver förklara. Jag behöver inte skämmas över min sjukdom där för folk vet. Vi alla har samma problem men som visar sig på olika sätt. Det är tryggt.
Jag har snart läst ut min bok med. Den som heter "För att överleva" och har även tipsat om den i gruppen. Visst, det har tagit lite tid att läsa den men läste bara den första dagen jag hade den och nu när jag pendlar. Men den är bra, och den får en att kanske kunna förklara så att folk kan förstå.
Nu vill jag att maten ska sjunka ner i magen snabbare så jag kan sticka och träna. Måste få ur mig allt mitt hat och all min frustration. Jag orkar inte må som jag gör just nu. Har sån fruktansvärd panik och bara hatar mig själv så mycket. Jag ska fan gå ner i vikt så jag är värd att bli älskad. Jag vill kunna älska mig själv men vet inte hur. Jag orkar inte stå på mina egna ben mer, orkar inte kämpa. Men jag är alldeles för tung för att bäras för man kan inte bära en själ om den inte är ens egen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar