Extremt återfall

Förlåt mig för att det blivit några dagar utan nya inlägg. Lördagen var jag upptagen och söndagen mådde jag värdelöst.

I lördags så firade vi min pappas flickvän och sen när vi skulle gå hem på natten så skulle pappa följa mig och Simon en bit eftersom jag hade ångest. Jag hade pressat mig själv lite för mycket bland alla dessa människor. Pappa blev då biten i handen av en hund och så fort jag såg blodet så var jag tvungen att blöda själv. Och så kom det, en fruktansvärd smäll av ångest och självmordstankarna dök upp direkt. Jag berättar inte allt som hände på vägen hem till pappas lägenhet som vi skulle låna och när vi väl var där. Jag minns inte heller allting. Men Simon minns och säger att jag ska vara glad för att jag inte gör det. Tydligen var jag helt borta, inne i mig själv. Så nu måste vi tvätta möbler, mattor och en massa handdukar hos pappa men golven och väggarna är avtvättade och min älskling var så underbar som stannade med mig. Är så rädd för att detta här ska förstöra vår kärlek. Eller nej, inte vår kärlek för jag tror inte att han slutar älska mig bara för att jag är sjuk men däremot så kanske han inte står ut just för att han älskar mig och han bryr sig. Stackars älskling <3 Han skulle bara veta hur mycket jag beundrar honom för styrka och mod. 

Nu ska jag ta en Zolpidem och gå och lägga mig. Har ont i hela kroppen efter dagens träningspass och ska upp halv åtta imorgon för att åka till behandlingen. Men kanske ska man ta en godnatt-cigg först.

Over'n'Out