Jag vet inte riktigt vad som hände på träningen. Jag körde med ett fruktansvärt tempo, jätteintensivt, pulsen var skyhög hela tiden och mitt i allt så fick jag panikångest. Antagligen för att hjärtat slog så fort och för att jag var andfådd. Jag är inte riktigt van vid det och därför gav det mig en enorm panikångest. Samtidigt så hade jag endorfinkick vilket ledde till total förvirring och ännu mer ångest. Jag sprang fort ner i källaren och bytte om och sprang sen ut. Pratade med Markus, var bara tvungen att göra någonting och inte bara sitta och vänta på bussen.
Nu är allting bra igen, förutom att jag är utmattad i benen och luktar som en gris. Måste bara vänta på att Simon kommer hem så jag kan duscha med honom.
Jag funderar på att skriva lite på boken nu. Jag skrev i fredags när jag var hemma hos Simon. Då skrev jag, jag vet inte hur mycket, men allt kom från hjärtat. Jag tror att mitt hjärta vill tala nu också.
Jag vill också säga...
Becca, jag skänker en tanke av omsorg till dig <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar