Utmattad och trött. Somna tidigt idag?

Allt känns bra nu. När jag kom hem från behandlingen så hade jag ju jättemycket ångest men den är borta. Kom ner till gymmet och det första jag ser är två personer som har mobbat mig rätt extremt i 2-3 år. Ilskan byggdes upp inom mig och då plus ångesten, så jag tränade och jag tränade hårt. Intensiv träning i en och en halv timme och efter det så mådde jag illa, var yr och jag kunde knappt stå upp. Härligt! Så imorgon lär jag väl ha lite träningsvärk men ska tillbaka i alla fall. Ska träna mån, tis, tors och fre.

Imorgon är det behandling igen och sen på onsdag så ska jag ta en fika med Anna. Jag tycker att jag är skyldig så många en ursäkt och förklaring. Hör aldrig av mig till mina vänner längre. Jag håller inte kontakten mer, inte med många i alla fall. Men det är så svårt för när jag är med dem så är jag jätteglad men när jag inte är med dem så känns det som att jag bara kommer förstöra vår vänskap genom att säga eller göra fel. Hatar det! Så nu måste jag berätta för alla hur det ligger till med det. 

Och sen på fredag så ska jag och Simon till honom, sova där och sen kanske till hans kompis Trana på lördagen någon gång. Ska bli kul! 

Klockan är inte mycket men jag är så trött så funderar på att gå ut och ta en cigg och sen lägga mig i sängen, kolla klart på mitt program och sen sova. Vill inte vara vaken när stoltheten över träningen lägger sig och ångesten kommer tillbaka. Ville ju verkligen, verkligen skada mig innan men klarade av att stå emot. Vet dock inte om jag klarar det en gång till idag. Det räcker nu. Har varit såhär nästan hela dagen. 

Over'n'Out

Behandling

Första dagen av behandlingen avklarad, men den var inte smärtfri direkt. Panikkänsla hela tiden och fick gå ut ur rummet två gånger under gruppsamtalen för att inte bryta ihop. Men, jag var kvar i byggnaden de timmarna jag skulle vara där och jag kommer åka dit imorgon också. Så idag blir det gymmet, vilket verkligen behövs för ångesten är stark. 

På behandlingen så snackade vi om inläggningar under lunchen. Jag är den enda som bara legat inne en gång, den enda som aldrig fått LPT på mig och den enda som inte legat inne i flera veckor. De tycker att det är sjukt att de inte försökt hjälpa mig mer vilket jag också tycker. Jag har bett om det så många gånger men de har tyckt att jag har varit för frisk för det. Antagligen inte!

Nu måste jag dra och träna innan jag bryter ihop.

Over'n'Out

Ny bild

Nu ska jag åka och fixa öl på något sätt och sen kommer Älskling.
Har fixat min webcam på mammas dator så har i alla fall så jag kan ta bilder där. Men den är inte bra och tar inte alls lika bra bilder som min förra. Men men, jag får väl stå ut. Så länge jag kan ta någon bild lite då och då så är jag nöjd.
Såhär kommer jag se ut idag. Färgen på camen är värdelös men jag har turkos smokie eye (stavning?) sminkning och rött hår såklart. Sen även min svarta tyllkjol, trasiga svarta och turkosa tights, benvärmare, knästrumpor, mitt ljusrosa "Daydream about live"-linne och svart hood-jacka. Känner mig söt!

Glädjerus

Första träningspasset avklarat. Okej, inte hela. Jag fick panik när det kom in folk så det blev bara en timme. Men jag tränade hårt. Så hårt så jag till och med fick en stor våt fläck på ryggen och det krävs mycket för att jag ska svettas alls. Jag gillar inte att duscha och byta om i allmänna omklädningsrum så jag gör som så många andra och duschar hemma. Har dock med mig våtservetter att torka av mig med så att jag inte luktar så illa. Men det var så hemskt att ta sig hem när jag var helt röd i ansiktet. Såg ju ut som en enorm tomat. Men men, vad gör man inte för att få må bra. Och nu är min kropp full av endorfiner och jag känner mig glad, och stolt med för den delen. 

Ikväll så blir det mys med alkohol hos underbara, söta, vackra Emma och såklart Andy med. Vi blir några stycken och jag ser verkligen fram emot detta. Simon ska ha på sig skjorta och väst. Han är makalöst fin i vanliga fall men jag hittar inga ord till att förklara hans utseende när han har detta på sig. Min älskade!

Så jag har lånat kameran av Syster för att memorera denna kvällen mer konkret. Nya bilder behövs och min kamera är sönder. Tack Syster!

Nej, nu skriker min kropp efter att få bli ren och mitt ansikte ber om att bli sminkat. Så jag får väl gå och göra mig i ordning nu. 

Förresten, bara tre dagar kvar tills behandlingen börjar helt nu. Längtar!

Over'n'Out

Jag bjuder på en gammal bild på mig...

För jag tycker att den är vacker och jag saknar mina piercingar i kinderna och även min mössa

Musik i venerna

Ingen träning men längtar

Jag som skulle börja träna idag. Nu är jag bitter! Glömde att kortet måste aktiveras först så det får bli imorgon istället. Jag ska träna med Elin då och jag längtar så mycket. Imorgon kommer nog bli en bra dag. Först städa, sen träna och sen efter jag gjort mig i ordning så ska jag möta Simon på stationen och handla dricka till kvällen. Kvällen ska spenderas med Elin och älskling för att sen åka ner till Tycho och festa. Sjukt kul! Vill ha imorgon idag. 

Jag och Simon firar fem månader idag. Det känns så sjukt att tiden gått så fort. Jag älskar honom så fruktansvärt mycket. Vill leva med honom för alltid. Så nej, fem månader är inte så mycket egentligen. 

Over'n'Out

Ledsen

Jag är ledsen!

Jag vill gråta!

Jag vill dö!

Rädsla

Sitter i min säng med klädd i Simons skjorta. En person från Landskronahem är här och fixar med ytterdörren. Jag är rädd. Jag vet inte för vad men blev det när hon kom hit. 

Ibland önskar jag att jag hade Simon inuti mig hela tiden. Då hade jag varit trygg för alltid. Jag vill aldrig vara utan honom. Dock vet jag att jag behöver vara det så jag klarar av att vara ensam sen när/om han lämnar mig. Jag älskar bara honom så mycket. 

Förresten så har jag gått ner 8 kg sen den 2/1 :D

Over'n'Out

Myspyshelg

Så, nu är jag hemma efter att ha lånad pappas lägenhet med Simon sen i fredags. Förlåt för att jag inte har uppdaterat bloggen men behövde verkligen kvalitetstid med älsklingen. Nu vill jag bara att både jag och Simon ska ha en fast inkomst så vi kan flytta ihop i någon mysig liten två. Vi har pratat om det hela helgen och det har bara känts så rätt. 

I fredags, på natten bröt jag ihop totalt. Jag hade haft jätteroligt och mått bra hela dagen efter det att jag kom hem från S:t Lars och det gick bara inte. Jag orkade inte må bra mer. Sprang mot badrummet för att skada mig men Simon slet upp dörren och satte sig på golvet med mig, tröstade mig, kramade mig. Jag skäms över att säga att jag hatar honom för det, men jag är ändå glad att han stoppade mig. Jag vill inte skada mig mer ju.

Så jag har inga nya sår på kroppen men ont i alla fall. Öm i hela kroppen efter träning och på fredag lär det vara ännu värre för nu den 27:e, på torsdag, så börjar jag träna på gym. Fy fan vad jag längtar. 

Over'n'Out

Självmordsdröm - En låt

Jag är nykter men orkar inte just nu, det har varit för mycket negativt idag

I dream about, how it's going to end,
Approaching me quickly,
Leaving a life of fear,
I only want my mind to be clear,
People, making fun of me,
For no reason but jealousy,
I fantasise about my death,
I'll kill myself from holding my breath

Silverchair - Suicidal Dream

Kluven

Mötet på behandlingen är nu avklarat. Det kändes obehagligt med tanke på att det var en ny människa (min kontaktperson som jag nu kommer att kalla för J) och så var jag tvungen att förklara hur jag mådde ännu en gång. Men det är ju så svårt. Det går liksom inte att bara säga att jag mår dåligt för det förstår ju han med. 

Men läste i boken som jag köpte igår om ett jättebra sätt som jag kan förklara det på. Det handlar om att förflytta smärtan. Jag har ont i min själ men den är inte konkret, då är inte heller smärtan konkret. Jag skär mig för att kunna säga att det är där jag har ont. Så om jag skär mig i armen så blir min arm som en avbild av min själ. Åh, jag önskar att jag var fysiskt sjuk istället så folk hade kunnat se hur ont jag har och hur dåligt jag mår. 

Jag har kommit på att det inte är det att jag inte vill sluta skära mig utan att jag är rädd för det. Jag är inte rädd för att inte kunna fly, jag kan hitta andra flyktvägar. Jag är rädd för att folk ska tro att jag är frisk om jag inte gör det. Jag är rädd för att jag ska sluta få hjälp eller för att få mindre hjälp. Behöver all hjälp jag kan få. Jag är rädd för att människor bara är med mig för att jag mår dåligt, att de egentligen velat lämna mig för länge sen men inte vågat för att de är rädda för att jag ska må sämre då. Om jag slutar skada mig, lämnar alla mig då?

Men jag vill vara frisk, och skada mig, och dö, och leva, och må dåligt men må bra. Snälla, vad är det med mig som gör att jag tänker så förvirrande. Jag vet ju att det inte är bra att leva såhär men jag vågar ju inte må bra. Måste ju ha gjort någonting för att förtjäna att må såhär.

Teo: Förlåt Lisa för att jag har förstört ditt liv, bestulit dig på din barndom och gett dig en trasig utsida med min existens. 

Lisa: Det är inte ditt fel. Du kan inte hjälpa att det blivit såhär. Beskyll inte dig själv. 

Allting är svart och vitt! Ge mig en regnbåge eller fingermåla min insida rosa.

Ikväll ska jag och Simon ha pappas lägenhet igen. Faktiskt hela helgen. Ezzie ska komma dit och hälsa på idag. Åh, jag längtar så mycket. Ska fråga om inte hon vill träna lite med mig så jag blir mer sporrad. Eller om hon inte kan stå och skrika hur tjock jag är och att jag kommer att dö av fetma om jag inte gör fler sit-ups eller knäböj (mm). Annars så blir det bara film, kaffe och kanske fruktsallad. Mums! Hoppas inte att ångesten förstör denna helgen med. Ska nog hålla mig borta från alkoholen. Inget roligt som händer varken ikväll eller imorgon som innefattar alkohol ändå så. 

 Over'n'Out

Behandlingen

Sminket är på, shaken är i magen så nu ska jag bara fixa håret och sen bär det av till behandlingen i Lund. Mår inte alls bra, nervös och har ångest. Skakar både på insidan och utsidan. Det känns som att jag ska dö. Hjälp mig! Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det här. Vill kunna andas som de flesta andra, utan problem.
Har skadat mig igen, bara för att ens kunna ta mig dit. Det känns sjukt att jag ska behöva ta till skärandet för att åka till ett ställe som ska hjälpa mig mot det. Men dem sa att det var rätt vanligt och att man arbetar bort det.
Det som skrämmer mig med just resan dit är ju alla människorna på tåget och bussarna. Det skrämmer mig inte om jag inte redan har ångest men nu är jag livrädd.
Simon, kom och rädda mig med dina kramar <3

Over'n'Out

Stackars flicka

Har precis suttit och läst en tjejs blogg. Har pratat lite med henne på bilddagboken förr men visste inte då hur allvarligt hennes självskadebeteende var. 

Jag tycker så synd om henne. Jag själv räknas som svårt självdestruktiv men mitt är inte ens en tiondel så mycket som hennes är. Det får Teo att skämmas för sina små sår och Lisa att störa sig på att hon klagar över hur hemskt det är att inte kunna ta sig ur det. Denna flicka vars blogg jag läste är så vacker och hon förstår det inte själv. Hennes armar är någonting taget ur en skräckfilm och dem skrämmer verkligen mig. Ändå är jag som henne men mycket mycket mycket mildare. Jag vill inte att folk ska skada sig. 

Men samtidigt så har jag så länge velat bli inlagd på behandlingshem och aldrig blivit det. Jag vill det inte nu för nu ska jag testa det i öppenvården, men förr så ville jag. Det är hemskt att höra folk tacka nej till behandling och att vården då tvingar dem in till det när vi andra finns, vi andra som behöver och vi andra som vill men inte får för de tycker att vi är för friska för det.

Imorgon är det möte på S:t Lars 86B för att skriva på kontrakt med kontaktpersonen. Jag känner redan nu hur min oro byggs upp inuti mig. En del av mig vill inte dit för jag vet inte om jag klarar av att ta emot det dem ger mig. Tänk om jag misslyckas, vad ska jag då göra? Men åh, jag vill ju ha hjälp och jag vill ju sluta. Vi får se hur det går imorgon. 

Tränat lite idag. Kan träna armarna igen. Det gör lite ont men bara två strips kvar över det största såret och det håller någorlunda i alla fall. Men fan ta den jävla smärtan.

Och snälla ni nära och kära. Om jag skadar mig själv och det inte är livshotande, be mig då inte att åka in och sy det för jag klarar inte av sjukhus, jag hatar stygnen och min ena del vill ha de breda ärren. Förlåt för att jag är så besvärlig men jag vill inte att ni ska bry er så mycket. Lite är lagom!

Over'n'Out

Bok om självskadebeteende

Har införskaffat mig en ny bok idag även om jag sa att jag inte skulle göra det. Jag får ju så mycket ångest av att se alla dessa olästa böckerna i min bokhylla, men denna ska hjälpa mig med ångesten, eller en del av den i alla fall. Det är Sofia Åkerman (zebraflickan) som har skrivit den och den heter "För att överleva - Om självskadebeteende". Har läst 27 sidor och tycker att den är väldigt bra. Det känns verkligen som att den kan hjälpa mig lite.

Gjorde ett gravtest på ungdomsmottagningen idag. De tyckte att jag skulle göra det nu en månad efter att jag satt in p-stav bara för att vara hundra på att jag inte är gravid. Nej, jag är inte gravid.

Over'n'Out

Äckligt!

Vet ni vad det smakar om man äter spenat med tonfisk? Det smakar tång. Äckligt som fan!

Har promenerat med Jenni och Hugo idag och även varit nere i stan och köpt en ring till Simon so det står "With You For Ever" på. Tror att han kommer bli glad. Hoppas, hoppas! Så nu är han här om en halvtimme typ. Får vara lite spänd ett tag till.
Förresten... har träningsvärk som fan i vaderna!

Bjuder på en gammal bild på mig och Hugo

Over'n'Out

Förvirrad över framtiden

Jag är så kluven. Lisa vill ta bort sina ärr och bli frisk men Teo vill det inte. Det är ju trots allt en del av mitt förflutna så vare sig jag har dem kvar eller inte så kommer jag alltid att minnas hur det såg ut förr. Men jag vill kunna gå ut med kortärmat på sommaren utan att någon ska titta, och ändå så bryr jag mig inte så mycket om att folk gör det. Deras blickar skadar mig inte längre, jag är starkare nu. 

Det jag tycker är jobbigt är att jag var tvungen att ta till dessa rakblad för att överleva, fungera. Jag vill bara kunna gå tillbaka i tiden och inte börja skada mig, men det går inte. Och jag vet att man inte ska frukta det förflutna för det behöver inte se likadant ut i framtiden. Men framtiden skrämmer mig i alla fall. Jag vill inte ha det såhär för evigt, jag vill leva ett dugligt liv och kunna andas vanligt. 

Vi får se hur det går med behandlingen nu. Den börjar ju snart och jag ser fram emot den som fan. Dock så skrämmer det mig. Är så rädd för att inte klara av det, rädd för att misslyckas. Jag klarar inte av ett misslyckande till.

 

Simon, jag älskar och saknar dig <3

 

Over'n'Out

Scary cat

Elin är här och visar ett underbart klipp på youtube så nu får ni också dela denna sjuka glädje med oss

Musik är känsla

Jonna har varit här och druckit kaffe men var tvungen att gå hem och äta. Hon återkommer senare. Elin kommer också. Hon har tydligen mycket att berätta för mig. Det låter bra. Sen tar hon med vars en öl. Det låter ännu bättre.


Har tränat lite till och nu krampar kroppen.


Glömde berätta innan hur söt Simon var imorse. Han försov sig för att han låg kvar i sängen och kramade mig. Så frågade jag honom varför han inte bara gav mig en liten kram när han visste att han skulle somna om. Hans svar var "Jag vill krama dig länge när vi är ensamma i en lägenhet". Jag frågade honom varför och fick svaret "Men  det är ju såhär det ska vara. Du och jag i en tom lägenhet". Det kändes så bra att få höra det. Vi är på väg framåt nu, det märks.


Och ja, jag knarkar fortfarande Nirvana. Jag vet inte vad det är med mig. Har insett att jag nog skulle haft mina ungdoms och tidiga vuxenår från slutet av 70-talet till början av 90-talet. Den musiken är ju bäst, kläderna är bäst, tankarna var bäst. Men nej, jag föddes när musiken dog ut. Eller, nej, den dog inte, men den förstördes. Nu är det bara instrument som knappt går att uttala, röster som inte går att lyssna på och känslan är borta. Musik är känsla! Vart tog basen, gitarren och trummorna vägen?
Jag vill bara sy igen läpparna på alla som inte sjunger med den känsla som behövs. Jag vill skära av öronen på personer som inte vet vad jag menar för känsla för de förtjänar inte att höra någonting. Ja, jag vet att alla inte tänker som mig, tycker som mig eller bryr sig om vad jag skriver här men måste få ut det. Jag menar nog inget illa egentligen.

Over'n'Out

Enorm saknad

Jag sitter hos min pappa, lyssnar på musik och har precis tränat. Det tar emot som fan i benen. Träningsvärk? Antagligen!

Jag vet absolut inte vad jag ska göra idag. Det känns som att all min livslust har lämnat mig och jag hade ju så mycket av den igår. Nu orkar jag inte, vill inte, det känns som att jag inte heller behöver.
Jag saknar Emma. Satt och tänkte på henne igår och även nu idag. Jag vet att hon inte finns mer men jag hade velat ha chansen att få träffa henne en gång till och bara säga de där sista meningarna som jag aldrig sagt till henne. Det kommer aldrig hända men jag önskar så innerligt. Sov gott min lilla vän, och glöm aldrig att jag älskar dig föralltid.

Over'n'Out

Kurt Cobain

Nu har jag sett dokumentären "Who killed Kurt Cobain" och jag vet inte vad jag ska tro. Ja, jag kan ju tänka mig att han var självmordsbenägen men med tanke på att han hittades utan handskar (ser det ut som på bilden) och det inte fanns något fingeravtryck på geväret, inte ens på avtryckaren, så låter det ju samtidigt som att någon skulle skjutit honom. Sen vet vi ju alla att Courtney Love är lite smått galen. 

Kurt var verkligen jättevacker. Inte sådär så jag hade velat ha honom om han funnits nu och sett likadan ut som då, men att titta på, som ett konstverk. Han har makalösa linjer och jag älskar förstörda personer. Han var förstörd på riktigt!

Jag har även tränat men det känns jobbigt att inte kunna göra armhävningar och träna med hantlarna. Vill bara att såren på armen ska läka snabbare så jag kan ta av stripsen och börja träna som vanligt igen för just nu blir det bara magen och benen. Men om en vecka eller nått så blir det armar med. Längtar!

Behandlingen på S:t Lars ringde idag förresten. Jag ska in på ett möta på fredag för att skriva kontrakt och träffa min kontaktperson och sen den 31/1 så börjar jag. Åh, jag vill bara börja nu. För er som inte vet så är det en DBT-förberedande behandling mot självskadebeteende, självmordstankar och Borderline personlighetsstörning. Jag hoppas verkligen att det fungerar, i alla fall om några år, för jag orkar inte med detta mycket längre. Jag vill bara må bra, vara frisk, och leva!

Från en sak till en annan så ska jag snart till min systers lägenhet för att hämta pappas reservnyckel. Simon kommer igen vid nio, halv tio så då ska vi hem till pappa och ha lite ensamtid med varandra. Jag ska krama ihjäl min älskling framför tv:n. Perfekt!

Har förresten varit och handlat idag. Jag köpte:

En röd t-shirt med texten "Fear Less Hope More"

Ett par röda trosor

En ny tungpiercing (min förra var för kort)

En ny giraff (typ sprattelgubbe)

Hårspray

Babyservetter

Och så köpte Simon en träbit som är formad som ett G med en giraff i. Den är jättesöt!

Jag har glömt att skriva att jag avgudar giraffer, ni som känner mig vet nog det sen tidigare och nu vet ni andra det med.

Over'n'Out

Igen?!

Sov för länge idag igen trots att Simon försökt att väcka mig. Men nu är frukosten nere (en shake och en halv clementin) och snart drar vi till stan. Ska träna ikväll och längtar så. Vill bara vara smalare. Min rumpa har blivit fastare och man ser att jag har gått ner någonstans vid halsen och under brösten. Det är på väg åt rätt håll nu i alla fall.

Medan Simon sen är på gymmet så ska jag se "Who killed Kurt Cobain". Har velat se den hur länge som helst nu och jag har den om fem minuter. Äntligen!

Måste sminka mig nu så vi kan gå. 

Over'n'Out

Bjuder på denna underbara låt så länge

Ny blogg

Med tanke på hur mycket min förra blogg dummade sig med mig så skapade jag en ny, en här på blogger istället. Jag hoppas dock att jag får minst lika många läsare här som jag hade innan då innehållet inte kommer vara förändrat. 

Jag har nu suttit i typ två timmar och bara hållt på med hur sidan ska se ut så jag hoppas att detta duger för tillfället för just nu så orkar jag inte fixa den mer. Simon har nog inte så roligt eftersom jag i stort sätt inte sagt ett ord till honom under tiden jag har gjort detta så jag får väl lägga mig ner i sängen med honom och kramas lite när jag är klar med detta inlägget. 

Så jag skriver mer sen istället för att göra honom lite sällskap och ge honom lite kärlek nu.

Over'n'Out