Onödig jävla oro! Eller?

Jag har kommit på att Simon kan lämna mig vilken sekund som helst om han bara vill det och den tanken skrämmer mig. Jag vet verkligen inte vad jag skulle gjort utan honom. Han lyfter ju upp mig och får mig att må så mycket bättre. Han respekterar mig och jag vet att han älskar mig så hur kan jag ens tänkte sånna här tankar. Jag mår nog inte jättebra just nu tror jag.

Jag kommer att åka iväg till min mormor i sommar. Har ju trots allt en kusin där uppe (min första och enda) och han är 1.5 år nu. Jag har inte ens träffat honom än. Morfar börjar bli gammal och jag har så sjukt dåligt samvete för att jag inte åkt dit på några år. Men jag är så rädd för mig själv, för hur mycket jag kommer skada min släkt när dem ser att jag inte är den lilla glada tjejen längre och även för det lilla samhället där ingenting händer, ingenting finns och allt är så lugnt. Jag tycker inte om när mina tankar kan besöka mig och jag inte har någonting att trycka bort dem med. Men jag får väl ta och träna, skriva och läsa vid dem tillfällena och kanske hjälpa släkten nu när jag ändå är där.

Jag är lite nervös!

Over'n'Out