Jag vill ha lycka. Jag vill inte må såhär. Ja, jag vet att jag tjatar om det men va fan, det blir ju inte bättre. Ångesten är borta för det mesta tack vare Sobrilen i alla fall... men sorgen, saknaden, tomheten och ensamheten... när lämnar den mig?
Har precis diskat och testat mina nya pennor, dem är inte bra alls. Tur att dem var billiga. Älsklingen ligger i soffan och kollar på stand up med en öl i handen. Egentligen skulle vi försökt att tvätta hos mamma idag men klockan är för mycket. Vi glömde tiden.
Så istället lyssnar jag på Pink och drömmer om den där kroppen som jag önskar mig. Jag kan inte leva med allt detta fett längre. Jag vill dö!
Patetisk? Ja, det är jag!
Over'n'Out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar