Du är mitt allt

Simon!

Jag vill att du ska veta att jag andas tack vare dig. Du kom in i mitt liv och lyfte upp mig ur den aska jag levde i. Jag är dig evigt tacksam och jag älskar dig mer än någonting annat. Det känns dock som att jag borde ge dig mer än bara mitt hjärta. Så därför, här älskling... ta mitt liv, min själ och allt annat jag äger. Jag stannar med dig för alltid så länge du vill det med.

Du är det vackraste, mest underbara!

Jag tycker synd om dig för att du har fallit för en person som mig och jag ber om ursäkt för alla gånger jag gjort dig orolig. Jag önskar att jag hade kunnat ändra på mig. Inte för min skull, verkligen inte, men för din. Du fick mig till att vilja bli en människa och inte bara det monster som jag alltid varit.

Tack för att du fått mig till att känna mig lite mindre värdelös och misslyckad.

Du är mitt allt. Jag älskar dig!

 

Over'n'Out



Onödig jävla oro! Eller?

Jag har kommit på att Simon kan lämna mig vilken sekund som helst om han bara vill det och den tanken skrämmer mig. Jag vet verkligen inte vad jag skulle gjort utan honom. Han lyfter ju upp mig och får mig att må så mycket bättre. Han respekterar mig och jag vet att han älskar mig så hur kan jag ens tänkte sånna här tankar. Jag mår nog inte jättebra just nu tror jag.

Jag kommer att åka iväg till min mormor i sommar. Har ju trots allt en kusin där uppe (min första och enda) och han är 1.5 år nu. Jag har inte ens träffat honom än. Morfar börjar bli gammal och jag har så sjukt dåligt samvete för att jag inte åkt dit på några år. Men jag är så rädd för mig själv, för hur mycket jag kommer skada min släkt när dem ser att jag inte är den lilla glada tjejen längre och även för det lilla samhället där ingenting händer, ingenting finns och allt är så lugnt. Jag tycker inte om när mina tankar kan besöka mig och jag inte har någonting att trycka bort dem med. Men jag får väl ta och träna, skriva och läsa vid dem tillfällena och kanske hjälpa släkten nu när jag ändå är där.

Jag är lite nervös!

Over'n'Out

Jag kanske borde skära?

Mina tankar leker kull med varandra och det känns som att jag tävlar mot mig själv. Det är inte mina ord jag hör i mitt huvud. Rösten säger att jag har fula armar, för lite ärr. Jag måste ha fler! Rösten är min men vem äger dessa ord och meningar. Det värsta är att jag tror dem så nu vet jag inte om jag ska skära eller ej. I så fall så skär jag inte för att jag mår dåligt, även om jag gör det med. Jag vill ha vackra armar!

Tio månader med Simon idag men han lämnade mig ensam i lägenheten tills imorgon. Det känns inte helt rätt. Men men, får väl äta maten som jag tänkte laga åt oss men som han inte ville ha och bara nöja mig med det kanske.

NI SUGER PÅ ATT KOMMENTERA!!!

Over'n'Out

Jag har gått ner igen

Jag sa ju att jag skulle svara på frågorna i detta inlägget men det blir inte så då jag bara fått en fråga. Tar det i något annat inlägg.

För övrigt så vägde jag mig idag igen eftersom jag fått en våg av mamma. Jag har gått ner 2,5 kg seb i torsdags. Jag sa till Simon att jag trodde att det skulle gå fort att gå ner det som jag har gått upp just för att jag gick upp så snabbt. Och jag hade rätt. Tre dagar och, som sagt var, 2,5 kg lättare igen. Skönt som fan.

Idag kommer Nathan över lite snabbt och sen kommer Simon hem igen. Tror att jag ska ner till gymmet också för längtar lite.
Jag har också läst ut min bok "Så dumt!". Det gjorde jag igår. Den var väl helt okej. Inte alls så miserabel och hemsk. Hon skriver på ett rätt så roligt sätt och inte så mycket om att ta droger utan mer om att ta sig ur det och alla konsekvensera av det. Och nu så läser jag "Den dagen min dotter blev galen" av Michael Greenberg. Den är dock hemsk! Det är en pappa som skriver om när hans 15 åriga dotter Sally får en akut psykos och hur allting förändras med slutenvård osv. Sjukt bra och även sann.

Jag klarade av någonting igår. Jag bröt ihop av sorg. Jag saknade Emma så mycket så jag trodde att mitt hjärta skulle hoppa ut ur min kropp och lämna mig för att ta sig till henne. Men jag klarade av det. Utan rakblad, överdoseringar eller ringa en massa människor. Istället så rev jag sönder några papperbitar och pratade med personerna som jag var med. Lite stolt får jag väl vara? Eller?

Over'n'Out

Jag utmanar er alla

Jag utmanar dig till att fråga mig vad som helst här som kommentar. Jag svarar på alla frågor i nästa inlägg.

Vågar du? För jag vågar!


Over'n'Out

Jag är ett fetto

Jag är fet. FETFETFET! Har gått upp i vikt igen. Men jag förstår inte. Jag har gått ner en centimeter i midjemått och jag har inte gått upp på benen, rumpan, armarna eller ansiktet heller. Simon och hans mamma tror att det beror på muskler och vätska... och så kanske det beror lite på att jag hade ätit massa innan jag vägde mig. Men skit samma... jag har ändå gått upp 4.1 kg enligt vågen så nu måste jag träna mer igen. Ska se om jag hinner lite imorgon innan midsommarfirandet.

För övrigt, för er som inte vet, så fyllde jag år i tisdags. Jag hade en underbar födelsedag. Jag tror faktiskt att det var den bästa än så länge. Massa god mat på olika ställen och träffade alla medlemmar i familjen och såklart var Simon med mig hela tiden. Helt perfekt!

Har läst ut att älska som en porrstjärna nu och läser för tillfället "Så dumt!" av Mia Törnblom som handlar om hur hon tar sig ur sitt heroinberoende. Började på den igår kväll och har redan läst mer än halva. Lätt läst eller? Ja!

Over'n'Out

Nostalgi

Sitter och lyssnar på låtar jag inte hört på flera år och drömmer mig tillbaka till då jag mådde som sämst men hade det som bäst. Det var på den tiden jag la alla mina ansvar åt sidan och slutade bry mig om vad folk sa till mig om mina problem. Jag hade kunnat ge allt för att ta mig tillbaka i tiden till typ 2008 om jag bara fick ta Simon med mig.
På tal om gamla tider så var Aaron här idag. Har inte träffat den lilla ängeln på två år, och jag säger bara, fy fan vad man kan sakna en människas närhet. Tyvärr så var jag lika nere som vanligt, och nej, jag trodde inte att allt skulle bli bättre för en dag av att träffa honom. Men jag kände mig så tråkig och tyst. Jag försökte i alla fall skratta åt småsaker och gjorde mitt bästa.

Nej, nu lägger jag mig i sängen och försvinner in i min bok tills det är sovdag.
Förresten, Simon... jag älskar dig så fruktansvärt mycket!

Over'n'Out

Låt mig ge upp

Jag känner mig så förvirrad. Jag vill inte vara ensam men vill inte heller umgås med någon. Jag vill bara ha någon här, någon som stannar men som inte pratar med mig heller. Jag vill göra mitt men utana tt någon bryr sig. Varför är jag olycklig när jag är ensam om jag inte står ut att vara med någon. Nej, det fattas någonting inuti mig. Jag vill inte längre ha denna känsla av tomhet. Vad fattas mig egentligen? Jag har ju allt jag kan be om förutom ett värdigt liv. I och för sig så har jag aldrig bett om det. 

Jag orkar inte riktigt kämpa längre. Jag vill pausa eller helt enkelt ge upp. Jag vill låsa in mig och bara vara för mig själv i all evighet, ruttna bort. Varför kan jag inte få försvinna?

Och snälla ni, sluta säg att jag är så duktig, för det är jag inte. Jag är värdelös och klarar inte ens av att ta hand om mig själv. Visst, jag har ätit rätt och tränat idag, tagit mina mediciner och inte skurit mig. Men det betyder inte att jag är duktig. Duktig är jag om jag hade mått bra av det men det gör jag inte. Jag vill skära mig, var dag, hela tiden. Jag vill fylla min kropp med dem jävla såren och tvätta bort mina synder i mitt blod.

Over'n'Out

Thinspiration

Har läst ut "Scar Tissue" nu... äntligen! Den är seg som fan att läsa och det är mest bara samma sak hela tiden efter det att han blivit 18 eller någonting liknande.

Så nu läser jag Jenna Jamesons "Att älska som en porrstjärna" och den är så sjukt mycket bättre. Dessutom så är den fylld av bilder på henne och eftersom att jag tycker att hon är så sjukt snygg så är det väldigt bra thinspiration.

Idag blir det ner till Maddes med Vicky (och antagligen Martin) och sen till gymmet för att förlora mig själv i endorfinerna lite. Boken får följa med mig och även  musiken. Nu hoppas jag på det bästa.

Förresten så fungerar Sobrilen hur bra som helst och det är skönt. Har inte alls lika mycket ångest längre. Eller jo, det har jag ju säkert för jag känner att den finns där någonstans... den kommer bara inte fram och hoppar på mig, hugger mig i ryggen och det är bra.

Over'n'Out

Groda

Jag var uttråkad så jag ritade lite i pain!

Försvinn

Jag vill ha lycka. Jag vill inte må såhär. Ja, jag vet att jag tjatar om det men va fan, det blir ju inte bättre. Ångesten är borta för det mesta tack vare Sobrilen i alla fall... men sorgen, saknaden, tomheten och ensamheten... när lämnar den mig?


Har precis diskat och testat mina nya pennor, dem är inte bra alls. Tur att dem var billiga. Älsklingen ligger i soffan och kollar på stand up med en öl i handen. Egentligen skulle vi försökt att tvätta hos mamma idag men klockan är för mycket. Vi glömde tiden.
Så istället lyssnar jag på Pink och drömmer om den där kroppen som jag önskar mig. Jag kan inte leva med allt detta fett längre. Jag vill dö!


Patetisk? Ja, det är jag!


Over'n'Out

Hero

Idag blir det fika med Nathan och sen läkarsamtal för att förlänga sjukskrivningen och få mer mediciner.


No one talks to her, she feels so alone,
She's in too much pain to survive on her own
The hurt she can't handle overflows to a knife,
She writes on her arm, wants to give up her life


Over'n'Out