Nu rasar min insida samman

Jag mår inte bra och jag orkar inte riktigt leva just nu. Om man bara hade kunnat pausa tiden ett tag och så jag hade kunnat få andas ut ett tag så hade det varit jättebra.

Jag har fått en ny person att prata med här på öppenvården i Landskrona samtidigt som jag går till personen i Lund mer. Var där för första gången idag och hon talade om för mig att hon inte tyckte att jag behövde mer verbal terapi om jag inte ville ha det så jag ska istället sitta och måla och skriva på våra möten. Låter bra för mig!

När jag vaknar så ska jag och prata med E i Lund och jag hoppas verkligen på att få skriva kontrakt denna gången. Fan, kom nyss på att jag missat att göra uppgiften som jag fick. Aja, får ta det imorgon för jag har sån sjuk jävla ångest så jag ska ta en Lergigan och en Zolpidem och sen ska jag lägga mig och läsa. Orkar inte med verkligheten just nu. Varför kan man inte få blackouts på beställning?

Jag saknar Simon så mycket så det känns som att jag spricker inifrån. Jag kan inte andas utan honom då han är mitt syre. Fyra nätter till utan honom.

Vicky erbjöd mig sovplats hos henne men jag tackade nej. Min säng luktar min älskling och jag behöver någonting av honom hos mig för att överleva.

Har för övrigt inte skött träningen de senaste veckorna. Var dag har jag sagt till mig att jag ska träna och var dag har jag även struntat i det. Men imorgon, imorgon ska jag fan och träna. Jag vill inte se ut så här mer. 

Om inte jag gått ner i alla fall 10 kg till innan detta året är slut så tar jag livet av mig. Jag menar allvar!!!

Over'n'Out