Fan, jag orkar ju inte mer. Det går inte längre att leva med gråten i halsen var vakna sekund och mardrömmar så länge jag sover. Jag klarar inte av det. Det är för mycket, för negativt. Jag kan knappt sova mer. Det har slutat med att jag blivit smått psykotisk och att det känns som att jag ska svimma så fort jag rör på mig. Jag vill bara ge upp. Jag vill inte mer!
Men, jag var och tränade idag i alla fall!
Vicky, tack så hemskt mycket för att du finns. Vet inte om jag hade stått ut utan dig. Du är värd allt just nu. Tack, tack, TACK!!! Vad skulle jag gjort utan ditt stöd?
Simon har inte ringt och sagt godnatt fast än jag vet att han har gått och lagt sig. Inte ens ett godnatt sms har jag fått. Jag testade att ringa honom men mobilen är avstängd. Direkt kommer känslorna om att bli övergiven. Tänk om han tyckte att jag kvävde honom med min kärlek, saknad och alla andra känslor? Tänk om han har lämnat mig nu? Jag vet att det är min dåliga självkänsla som talar och att batteriet nog har dött och att han somnade ifrån att ringa. Men han kan ju faktiskt ha lämnat mig.
Nu ringer han. Måste svara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar