Men i alla fall... behandlingen är slut, inte en enda självskada sen dess, fick infektion i mina brännblåsor, vi har fått trädgårdsstolar till balkongen, har varit på min första fotbollsmatch detta året, jag kan inte träna lika mycket som förr tack vare infektionen och jag älskar fortfarande Simon. Ja, det är väl det som hänt i det stora hela sen jag skrev sist.
Jag och Simon har precis suttit ett bra tag på balkongen och pratat om ett problem i vårt förhållande. Nu är allt löst och jag mår bättre igen. Det är bara det att han fryser ute mig ur sitt liv. Vi lever vårt liv tillsammans och sen så lever vi mitt liv med mina vänner. Han lever sitt liv själv och inkluderar aldrig mig. En gång har jag träffat en av hans vänner och sen aldrig mer. Men nu blir det ändring på det. Han hade bara inte tänkt på att jag kunde vilja hänga med så han har inte frågat. Han väntade på att jag skulle fråga. Men som sagt var så är det löst nu. Skönt!
Ikväll blir det alkohol på en filt med glada vänner i parken. Åh, älskade värme!
Over'n'Out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar